Man ska aldrig gå och bli kär.
Jag har blivit sårad många gånger förut, och sa för mig själv sista gången de hände att jag aldrig skulle ge mig in på något förhållande igen, för att jag är så himla känslig så jag klarar inte av de mesta.
Och nu ett år senare sitter jag här och mår precis likadant, jag har hamnat på samma ställe igen.
Jag trodde att oturen hade vänt, att äntligen skulle jag också få ha nån vid min sida som jag alltid kunde vända mig till, att ha den där speciella personen som man inte kan leva utan eller sluta tänka på. Och då man blir helt överlycklig när man träffas. Men så visade sig att det skulle bli samma skit igen. Och här står jag nu och vet inte hur jag ska bära mig åt.
Jag klarar inte av att börja från ruta 1 igen.
Jag är inte stark nog. Mitt hjärta är så försört.
Kärlek kan bara dra nånstanns.
Det här har tagit så hårt på mig.
Från och med nu ska jag lova mig själv att fokusera på allt annat än killar.
Men så fort jag tänker på den personen så gör det så himla ont i kroppen och tårarna bara rinne.
Jag mår så himla dåligt just nu, har grinat så mycket så jag har så ont i ögonen, så jag går och gräver ner mig i sängen och stannar kvar där ett bra jävla tag.
Vet inte hur det blir med uppdateringen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar